SARACAMILLA

för ett år sen trodde jag att livet var över, att jag aldrig skulle kunna le igen eller att mina ben aldrig skulle kunna bära mig igen!! jag träffade botten. Idag, ett år senare står jag med ryggen rak och är så sjukt glad!! det är knappt att jag kan tro att det är sant att jag tagit mig hit på ett år. Men det har vart en sjuuuuk lång resa, en resa jag inte önskar någon annan i världen. Trots det har jag lärt mig massvis om migsjälv, en resa djupare än någon kan se. Jag vet nu precis vart jag har mina vänner, jag vet vad jag kan förvänta mig av migsjälv, jag VET att jag kan stå på egna ben!! För ett år sen låg jag hemma i mammas knä och grät, idag sitter jag i nya lägenheten med hjärtat fyllt av glädje..

Jag har inte tänkt på det förrän idag, hur sjukt dethär året har vart, men nu vet jag att det går, att ta sig från avgrunden till toppen på ett år. Jag har min mamma att tacka för den envisheten jag fått, den har fått mig att aldrig nöja mig med att må okej, jag ska fan må bra!! att aldrig nöja mig med att vara medel, det är på toppen jag vill vara!!

& där tog luften slut..
men som jag skrev för ett år sen;
fina fina vänner, det är ni som gör att jag står upp just idag..

tack till livet & allt.
j.s ♥
PUSS