SARACAMILLA

igår var en tung dag. den började bra med bus med julian, älsklingsungen alltså. sen började det..
var på minnesstunden, det är så sjukt jobbigt att se några av sina starkaste vänner på botten, jag känner så väl igen smärtan i ögonen. det värsta är att man bara kan finnas där, jag kunde inte göra något mer än att hålla handen. jag kan också säga att det blir lättare sen, men vadå sen? dom vill juh att det ska vara bättre NU, det är NU dom behöver hjälp, det är NU dom vill må bra. jag om nån borde veta det. man det är så frustrerande att inget kunna göra. stod iaf där i regnet som föll, precis som tårarna på allas kinder. mina tankar går hela tiden till nathalie och charlie. dom behöver all tankekraft dom kan få.


kvällen slutade iaf otroligt bra med middag med mina fina ginatjejer, galnare tjejer då !
somnade fortare än allt annat när jag kom hem iaf.
& nu väntar jobb, trevlig helg.
PUSS