SARACAMILLA

jag vet inte ens vad jag ska skriva, alla ord bränner hål i själen.
jag varken kan eller vill förstå vad som har hänt, jag vill bara blunda.
alexander larsson, du var nog världens snällaste människa
och jag är glad att det är den bilden jag har kvar av dig.

men varför ska gud rycka ifrån oss en ung människa till? eller
i dethär fallet tre styckna på en gång ? jag förstår verkligen inte.
tre ungdomar med livet framför sig.

jag hoppas att ni får det bra däruppe, och att ni tar hand om
alla ledsna anhöriga härnere, speciellt era familjer.
jag ska verkligen be för att dethär var sista gången någon rycks
ifrån oss, för jag vet inte hur många fler jag klarar av..

sovgott min vän, hälsa sofia och isak.
spara granen jag skulle få tills jag kommer upp :)



änglar i det blå, jag saknar er.
PUSS